Den må se oskyldig ut med sina bambuliknande stjälkar och frodiga blad. Men låt dig inte luras. De senaste åren har parkslide blivit ett stort problem i Sverige och är nu en av våra mest svårbekämpade invasiva arter. Växten kan slå rot i nästan vilken jord som helst, sprider sig snabbt, och kan lätt tränga ut andra arter. För att bli av med parkslide krävs både tålamod och rätt metoder.
Parkslide (Reynoutria japonica) har sitt ursprung i Himalaya och kom till Europa under 1800-talet, men då presenterad som en dekorativ trädgårdsväxt. Sedan spreds den snabbt, förvildades, och runt sekelskiftet dök den upp även hos oss i Sverige. Vad som först sågs som en vacker och lättskött växt visade sig snart vara en invasiv art med förmåga att sprida sig snabbt och bli ett hot mot vårt ekosystem.
Hur parkslide slår rot och sprider sig
Det som gör parkslide så otroligt svår att bekämpa är dess kraftfulla rotsystem. Växten sprider sig genom underjordiska rhizomer (underjordiska stjälkar som tillåter förökning och lagring av näringsämnen). Parkslidens långa, kraftiga rötter kan sträcka sig flera meter och skjuta upp nya skott långt från moderplantan. Dessa rötter kan tränga in i byggnader, spräcka asfalt och till och med skada vattenledningar. Att försöka gräva upp den kan vara kontraproduktivt – minsta lilla rotbit som lämnas kvar kan ge upphov till en ny planta.
Ett växande hot mot hus, trädgårdar och ekosystem
Det som gör parkslide så problematiskt är att det inte bara är ett estetiskt problem. Den hotar den biologiska mångfalden genom att konkurrera ut andra växter. Dess aggressiva rotsystem kan också orsaka skador på byggnader och infrastruktur, vilket gör den till en dyr plåga för fastighetsägare. I Storbritannien, där parkslide är ett ännu mer utbrett problem, är det obligatoriskt för husägare att kryssa i en ruta om parkslide finns på trädgården eller inte. Blir det ett ja, riskerar huset att inte bli sålt.
Så blir du av med parkslide – med och utan kemikalier
Att bekämpa parkslide kräver tålamod och strategi. Idag finns inga effektiva metoder för att få bort parkslide på kort sikt. Det kräver envishet och uthållighet. Här är några metoder som kan hjälpa:
Utan kemikalier
1. Täckning – Att täcka marken med tjockt, ogenomträngligt material som markduk eller presenning kan kväva växten över tid. Dock är detta en lång process och Naturvårdsverket rekommenderar att du täcker området med god marginal och att täckningen bör ligga i minst fem år.
2. Upprepad klippning och rotdragning – För att denna metod ska lyckas kan du behöva klippa eller rycka parksliden ofta, varje månad, under hela växtsäsongen. Det kan dock ta flera år innan växten slutar sätta skott.
3. Grävning – En total utgrävning av parkslidens rötter kan vara en lösning. Det blir dock ofta dyrt och risken att du misslyckas med metoden är ganska stor.
Med kemikalier
1. Glyfosat-baserade bekämpningsmedel – Dessa kan vara effektiva men kräver noggrann hantering för att minimera miljöpåverkan. För privatpersoner är dock samtliga produkter med glyfosat förbjudna att använda. Så detta kräver att du kontaktar en fackman.
Så känner du igen parkslide
Parksliden är en storväxt och flerårig ört med ett bambuliknande växtsätt. Den kan bli 50–250 centimeter hög. Stjälken är grov och ihålig och något förvedad. Den är ljust grön eller rödbrun, ofta med rödaktiga fläckar och växer upprätt med riklig grenighet.
Bladen är brett äggrunda, 5–15 cm. De är kala, på både över- och undersida och läderartade med tydlig spets och rak bas. Parksliden blommar i september-oktober; vanligtvis med vita, ibland rosa blommor, som växer i glesa, greniga klasar från bladvecken. (Källa: Naturvårdsverket.se)
Bildkälla: Mattias West - Westgarden, Uddevalla
