Servitut är något som exempelvis reglerar om du har rätt att nyttja någon annans egendom för att köra med ditt fordon till din egen fastighet, eller om du har rätt att använda någon annans brygga som båtplats. Här berättar vi mer om olika typer av servitut och varför det uppkom från första början.
Under 1900-talet blev tomtmarker allt mindre än under århundradet innan. Istället för stora lantegendomar styckades mark upp i mindre jordbruk. Vi fick riksvägar och staten byggde järnväg och vägar som kopplade ihop städer med landsbygd. Det ledde till behov för staten att kunna använda annans mark men också privatpersoner som hade behov av att kunna bygga väg till sin tomt. Innan lagen kom var detta omöjligt för majoriteten där någon annans tomt låg mellan den egna tomten och riksvägen. Detsamma gällde för dragning av el- och vattenledningar. 1907 stiftade vår riksdag “Lagen om servitut” som är en del av Jordabalken (kapitel 14).
Tre typer av Servitut: Officialservitut och Avtalsservitut.
1. Officialservitut = bildas genom beslut av en myndighet
2. Avtalsservitut = bildas genom en överenskommelse mellan två fastighetsägare
3. Servitut genom expropriering = bildas genom tvingande beslut av en myndighet
1. Officialservitut
Exempel på olika typer:
- Staten ska bygga järnväg och måste ta mark i anspråk på Fastighet A
- Staten ska bygga cykelbana och måste ta mark i anspråk på Fastighet A
- Staten ska bygga skola och måste ta mark i anspråk på Fastighet A
Officialservitut utfärdas av Lantmäteriet genom en så kallad lantmäteriförrättning. Staten kan tvinga markägare mot sin vilja på grund av att det är till gagn för hela samhället - hur hade landet utvecklats om vi inte kunnat bygga järnväg och motorväg? Det staten tar i anspråk måste staten betala markägaren för i med varje tids marknadsvärde. Officialservitut skrivs alltid in i fastighetsregistret med påföljd av att den följer fastigheten vid ägarbyten.
2. Avtalsservitut
Exempel på olika typer av avtalsservitut
1. Fastighet A äger rätten att ha en brunn på Fastighet B
2. Fastighet A äger rätten att ha en väg som går över Fastighet B
3. Fastighet A äger rätten att ha en ledning som går över Fastighet B
4. Fastighet A äger rätten att ha en båtplats eller badbrygga på Fastighet B
Avtalsservitut kan bara tillkomma om alla parter är överens om dess tillkomst, oftast får den som behöver få till ett servitut betala den som upplåter marken. I avtalsservitut benämns fastigheterna som “tjänande” och “härskande”. Den “tjänande” fastigheten är den som äger marken som nyttjas av den “härskande”. Servitut får avse endast ändamål som är av stadigvarande betydelse för den “härskande” fastigheten och får inte omfatta skogs- eller jordbruk. Avtalet skall vara skriftligt och tydligt visa exakt vad som är av stadigvarande nytta (ändamål) för “härskande” fastighet.
Observera: Här är det viktigt att uppmärksamma att om ett avtalsservitut INTE är inskrivet i fastighetsregistret så gäller det inte mot tredje man. Exempel: Ägare av fastighet har rätt nyttja båtplats på grannens tomt. Om det inte är inskrivet så är ny ägare av fastigheten med båtplast inte bunden till avtalet gentemot den “härskande” fastighetsägaren som följaktligen inte kan fortsätta nyttja båtplatsen (undantag; om det är en ny ägare till den “tjänande” fastigheten med båtplats så gäller avtalet ändå).
3. Servitut genom expropriering
Fastighet, som tillhör annan än staten, får tas i anspråk genom expropriation med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Då detta är ett stort ingrepp i äganderätten krävs ytterst tvingande behov för staten att helt enkelt tvångsköpa eller tvinga ägaren. Detta skedde till exempel vid bygget av Hallandsåsen där två hus helt enkelt stod i tågets bana och där det inte gick att ta del av mark i anspråk utan krävde att hela husen revs på grund av säkerhet, buller och tågspårens sträckning (som måste vara relativt raka vid högre hastighet).
